Ingen F!ra på taket

Sara Skyttedal (KD): Låt inga extrempartier få sätta agendan

Ironiskt att höra det från kristdemokraterna som är ungefär lika stora, och ungefär lika extrema när det gäller att få en påhittad gubbe att påverka i ett sekulärt samhälle. Och som redan i åtta år fått påverka i regeringen. Så vi har sett vad ett "extremkristet" parti har påverkat. Och vi kan kanske utgå ifrån att ett extremfeministiskt parti kommer påverka lika mycket OM de hamnar i regeringen.

När hon konstaterar att det redan verkar finnas en stomme av jämställdhetsarbete i de etablerade partierna som nu kommer fram som feminism, och döms ut som fegt kappvändande.

"Den senaste tiden har flera etablerade partier visat prov på sin skicklighet i trianguleringens konst i förhållande till den radikalfeministiska trenden."

Även om ordet radikalfeminism är hippt just nu. Så får en komma ihåg att extremism/radikalism/fundementalism är inte per automatik något dåligt. Inte eller att vara radikal. Det är bara prefix som berättar var den efterföljande företelsen hamnar på en skala. Och det är den som bestämmer om extremiteten är något bra eller dåligt. Rasism och nationalsocialism är något negativt. Både när en hör vad de läser, ser vad de gör och har gjort. Samma sak med kommunism och religon. Med det aber att det går att utifrån de världsåskådningar går att välja mellan att vara destruktiv a la bader meinhoff, brigade rosa, till att vara flummigt positiv a la hippie kollektiv. Det behöver inte betyda att en behöver gå på en roaring rampage och största demokratin om en är extremt religös/ kommunist. Men det krävs för nationalsocialister, och rasistiska grupperingar.

Om vi översätter det till feminismen vars krav på samhället är att det ska vara jämlikt och ytterst sällan har lett till våld. Eller att det skulle finnas något intresse av att ersätta demokratin med något annat. Så kan inte extremfeministiskt, eller radikalfemninism vara dåligt eller ses som ett hot. Varken utifrån mål eller metod. Såvida du inte är en meningsmotståndare, förstås.

Sedan är väll frågan om C, FP, S, MP hoppade på radikalfeminismtåget, eller om de hoppade på feminismtåget. Det lutar mot det senare. Med andra ord hur regeringen än kommer att se ut när rösterna är räknade kommer det att finnas feminism i den regeringen. (Såvida inte otänkbara KD-M-SD bildar regering). Och även om F! kommer hypotetiskt att bli ett radikalfeministiskt parti (vilket de inte är) och hamna i regeringen så kommer de att neutraliseras av de två-tre andra regeringspartierna.

Så låt gärna "extrem partier" sätta agendan. Så länge som de strävar efter att förbättra det demokratiska systemet istället för att förstöra det.

Gudrun gör ett vårskrik för jämställdheten i Sverige, och det kan bara vara bra.

"Klappjakten på vita medelålders män har gått för långt. Ingen annan grupp i samhället förväntas stillatigande ta emot stryk."

Står det bland annant i Sydsvenskan | Hedi Avellan: Mansmobbning, nej tack Som om rubrikordet "Mansmobbning" skulle kunna ge en annan formulering. Mansmobbing, som verkar vara en lite mildare variant av manshat.
Visst plockar hon poänger. F! drar åt väntster. Rent generellt tror jag att det är lättare för folk som är vänster att förstå könsmaktstrukturer. Det passar liksom lättare in i hela den politiska begreppsvärlden. Den logiska forsättningen på kapitalism och imperalism är könsmaktordningen. Men det har inte kommit utan problem. Feminismen (om vi bortser från liberalfeminismen) har oftast varit fristående vänsterorganisationer som propagerat för jämställdhet i "mittenfåran", om det nu går att tala om någon sådan. Och det händer igen med F!. Vänster, men inte per atomatik med vänstern
Är det en dålig sak? Det beror på övertygelse. Men generellt så bör en acceptera att demokatiska rörelser växer oavsett vad för övertygelse en har. Finns det svagheter med deras resonemang. Så lyft fram det.
Och det kommer också fram. Många av F! förslag är radikala, och långt ifrån genomförbara.
Men jag tror inte jämställdhetsvågen har gått för långt Jag tror inte att det gått över från legitim kritik till mansmobbning (eller manshat). Pendeln har inte svängt och det är inte synd om vita medelålders män. Jag kan sträcka mig så långt att säga att det generellt är synd om människan. Men män tenderar att få det lite bättre förutsättningar på orättvisa grunder. Och etablerade partier har gjort en del men det behövs mer.
Och så kommer Gudrun och gör ett vårskrik för jämställdheten i Sverige, och det kan bara vara bra.