"Klappjakten på vita medelålders män har gått för långt. Ingen annan grupp i samhället förväntas stillatigande ta emot stryk."Står det bland annant i Sydsvenskan | Hedi Avellan: Mansmobbning, nej tack Som om rubrikordet "Mansmobbning" skulle kunna ge en annan formulering. Mansmobbing, som verkar vara en lite mildare variant av manshat.
Visst plockar hon poänger. F! drar åt väntster. Rent generellt tror jag att det är lättare för folk som är vänster att förstå könsmaktstrukturer. Det passar liksom lättare in i hela den politiska begreppsvärlden. Den logiska forsättningen på kapitalism och imperalism är könsmaktordningen. Men det har inte kommit utan problem. Feminismen (om vi bortser från liberalfeminismen) har oftast varit fristående vänsterorganisationer som propagerat för jämställdhet i "mittenfåran", om det nu går att tala om någon sådan. Och det händer igen med F!. Vänster, men inte per atomatik med vänstern
Är det en dålig sak? Det beror på övertygelse. Men generellt så bör en acceptera att demokatiska rörelser växer oavsett vad för övertygelse en har. Finns det svagheter med deras resonemang. Så lyft fram det.
Och det kommer också fram. Många av F! förslag är radikala, och långt ifrån genomförbara.
Men jag tror inte jämställdhetsvågen har gått för långt Jag tror inte att det gått över från legitim kritik till mansmobbning (eller manshat). Pendeln har inte svängt och det är inte synd om vita medelålders män. Jag kan sträcka mig så långt att säga att det generellt är synd om människan. Men män tenderar att få det lite bättre förutsättningar på orättvisa grunder. Och etablerade partier har gjort en del men det behövs mer.
Och så kommer Gudrun och gör ett vårskrik för jämställdheten i Sverige, och det kan bara vara bra.
No comments:
Post a Comment