Wednesday, 11 February 2015

Ett litet svar till insändren "Alltid någon som betalar" i Nya Åland 4 februari 2015.

Så först, en stämmningsgif:
Och så kommer vi till själva bloggposten Jag skulle inte sätta alltförmycket tilltro till Tony Salminens siffor och flyktingmotagande. De är mer eller mindre tagna ur luften. Ja, det kommer att kosta samhället, men de euron och cent som det kommer att kosta kommer vi veta först i efterhand. Men historiskt så har de pengar som satsats på invandring och flyktingmotagning lönat sig på sikt. Så det är inget hashardspel, det är inte eller ett nollsummespel. Det är en vinist. Och de är de fyra orden, som jag kommer att upprepa när det talas om flyktingmotagning och invandring.

Varför hjälper Finland dem inte på plats? och struntar i att ta emot kvotflyktningar? när det också per huvud nu ska vara billigare Eftersom en kombination är den bästa lösningen. Flyktingläger behövs, och de får också stöd. Men ett flyktningläger är som ett enorm vänthall för att komma till en stabil region, eller för att få komma tillbaka till den hem de flydde ifrån. Och för inbördeskriget i Syrien kan den väntan bli lång. De negativa med det är att privata liv, karriärer, kundskap blir sittande sysslolös, och unga kan lätt bli uppfångade av IS. Som talibanerna kunde fånga upp folk från flyktinglägren i Pakistan på 90-talet. Kort sagt: flyktingläger är ingen hållbar lösning. Alternativet att ta flyktningar och placera dem i stabila regioner där de så länget kriget forsätter får verka, så tjänar alla på det.

Jag vet inte hur en ska kommentera Portugal-ankedoten riktigt. Förutom att imperalism, slaveri, rasism, och kollonalisering ska ge positiva bieffekter idag. Och att portugiser som kan vara födda i landet forftande kallas invandrare om de råkar vara lite mörkare i skinnet. Monokulturer kan vara ett bra sätt att hålla samman länder, att tvinga folk till en tro, ett språk, och när man ändå håller på en ledare. Men det går också emot vad demokrati är. Och den mångfalld av språk, trosinriktningar, och ledare som går att tränga in där. Så om inte det går för sig på det överdrivet närdemokratiska öriket Åland, att ett par av dess invånare använder ett annat alfabete än det latinska borde FN upphäva självstyrelsen.

Kvotflyktingar behöver btw. inte ta sig över medelhavet med hjälp av smugglare. Även om jag kan hålla med om att Finland och EU borde göra något åt fästning europa och hjälpa de människor som riskerar livet för att ta sig in.

IS-paranoian

Det är skillnad på hemvändande svenskar från kriget i syrien och flyktningarna därifrån. Tvärtimot vad som antyds i debattartikeln. IS-soldater, eller terrorister som de flesta väljer att kalla dem. För det första kan det vara bortått 350 personer som farit från sverige för slås i inbördeskriget i Syrien. Observera. De är ofta födda och uppväxta i Norden. Deras beslut att strida för IS, eller engagera sig i konflikten har tagits i Norden. Problemet och lösningen för dessa "jihad-resor" finns alltså i det land som de föds i. Eller vilket land de nu reser ifrån. Alla av dem har inte kommit tillbaka, och ett par av dem ha stupat.

I Finland så säger säkerhetspolisen att ungefär 20 personer har kommit tillbaka efter deltiagit i kriget i syrien. Men jag vet inte om det är samma sak som att alla har gått med IS. Det är inte eller samma sak som att alla hemvändare kommer att forsätta stida när de kommer tillbaka. Det beror på att det är personliga motiv för resorna. Det kan vara att slås för islam, men det kan också vara äventyrslystnad, eller för att störta Assad, eller hjälpa till utan vapen i hand. Tex. läkare, eller hjälparbetare.

Så alla hemvämndare är inte nödvändigtvis ett hot, även om det från samhällets sida behövs övervakning och återanpassning. Som terapihjälp, som alla andra i samhället som behöver hjälp för att komma i in i arbetslivet. Om det nu är så att de begått krigsbrott, eller terror-brott så får den saken prövas juridiskt och sedan efter avtjänat straff återgå till samhället. Allt efter de demokratiska principerna.

På det stora hela är det befängt att tro att risken för terrorattentat på Åland ökar i överskådlig tid på grund av ett flyktingmotagande från Syrien. Med det sagt kan det finnas konflikter mellan Assad-sympatisörer och rebellerna, men det är inte samma sak och borde kunna redas ut över en kopp te eller kaffe, eller annan valbar dryck.

Ett flyktingmotagande är självklart.


Sunday, 25 January 2015

5 cent om ÖHS-julsfest

Om du känner för att hoppa över att läsa en text om julfesten på ÖHS, så kan du gott hoppa över den här.
Har inte sett julfesten, varken på youtube eller i verkligheten. (Men med tanke på intresset borde det ges en extraföreställning). Har haft ett halvjummet intresse för vad som stått i dagstidningarna. Så det är inte den mest insatta som skriver.

Så...

Så med det sagt, tror jag på kritiken. För sexism är status quo, och att det skulle kunna blomma ut så här är följt möjligt: kan en högskolestuderande, kan en gymmnasiestuderande, kan en högstadielev. Det här behöver också adresseras, och få någon from av respons. Och att den formuleras smalt »det är lärarna/skolan/vuxenvärlden fel« så kommer ändå en del av ansvaret att hamna på eleverna. Och det är ju de som det är viktigaste att de kan ta något från det här. Inte rektorn och inte lärarna. Men jag är lite rädd gör att PK-maffian (som jag själv räknar mig till) i sitt försök att rädda dem, tar livet av dem.

Det kom en stor motreaktion mot julfesten, en månad efter, och antagligen stick i stäv med all annan respons. Och de här stora stormarna är inte det bästa sättet att tacka problemmet på. Tänk själv, två stora städningar varje år av ditt hem, eller lite plockande varje dag? Vad blir renast? Eftersom de flesta anser att sexism och ojämställdhet är en viktig fråga, så borde vi se mera av de små disskutionerna och mindre av de stora debatterna.
Varje del av julfestprogrammet som nu är under kritik borde skett INNAN julfesten. Under repitionerna disskuterats. Det behöver inte gjort att det blir så mycket annorlunda, om det är det satiriska, humoristiska som ska fram. Men det skulle kunna placeras flera tecken på att det här är ett skämt. Men det ideala vore att gå en annan väg till ämnet, och försökt lyfta fram utan att snärja sig i träsket. (Tänk Bianca Kronlöf).

Istället kommer kritiken sent, och utan nån form av lettråd att det kommer att komma en kritikvåg. Den är befogad, men istället för att eleverna kan ta till sig kritiken. (sätter lärarna åt sidan igen, för högstadielever är fullt kapabla att ta en disskustion. Mediadrev är en annan sak). Så svarar de som de flesta andra när de får kritik, de gräver ner sig och befäster sina argument. Och det blir j*llit svårt att övertyga dem om att jorden är rund.

Så det behövs mera dagligt arbete. Som fair sex-projektet. Men också att bredare mediakritik, och normkritik finns med i skolmiljön. För det här är en fråga som det går att disskutera och bör disskutera i bredare formuleringar än rätt/ fel.      

»Vuxenvärldens svek«

Sedan har vi »vuxenvärldens svek« som är ett annat problem. Igenom att dela upp världen i en vuxenvärld och en barnvärld blir det lättare för vuxna i att strunta i barnvärlden. Och att acceptera beteenden som skulle vara oacceptabla om ett barn närvarande (för barn finns inte överallt, bara på vissa avspärrade områden och är helt ovetande om vad som händer på andra sidan staketet). Barnen och undgomarna finns i vuxenvärlden och följer samma regler. Så vuxenärlden sviker sig själv först, och sedan sviker de sina egna barn.

Saturday, 9 August 2014

Antirasism rasismens motsats

DN.ledare | Golnaz Hashemzadeh : Antirasism inte rasismens motsats

Rasism handlar inte om hat, men samtidigt väldigt mycket om hat. Rasism är mycket mera än en känsla det är en idelogi, och den behöver inte hat för att fortleva. Den behövde inte hat för att kunna genomföra förintelsen. Så att säga att kärlek skulle vara motpolen mot rasism är bara flummigt. Visst behövs det mera kärlek i världen. Men det kommer inte att ge mindre rasistiska människor för det.

Det behövs anti-rasism. Ideologisk argumentation bemöts bäst av ideologiska motargument. Argument som du hittar i liberalismen, socialismen, borgarskapet, kvinnokampen och andra demokratiska idetraditioner. Som kan sammanfattas i anti-rasistiska. Och som också kan beskrivas som icke-våldsamma.

Och det hatar inte om att hata rätt. Det handlar inte om att rättfärdiga våld för sakens skull. Det handlar inte om att ersätta en sorts mallar med en annan. Det är väldigt lätt att folk hamnar där. MEN det är inte målet, inte syftet. Det visar mera hur lite vi har lärt oss. Hur lätt det är att bli hatisk. Att rasismen, vi och dom, rangordningen, hur djupt rotat det är i samhället. Hur mycket mera än hat eller kärlek det krävs för förändring. Att det också krävs eftertanke och kunskap, och ett ideologiskt ställningstagande mot en hatisk idelogi.

Anti-rasism.

Thursday, 7 August 2014

Så vi traskar fortfarande runt och filosofierar om vad ord »egentligen« betyder och står för. Nyheter24: Riksdagsledamot i blåsväder: "Neger betyder svart"
Tydligen är det svårt att acceptera att n***r inte är ett rumsrent ord, eller bry sig om att ta reda på varför. Eller att lyssna på de röster som protesterar mot användningen av ordet.

För ja, det är lite löjligt att uppmärksamma missförhållanden. Speciellt om de inte är visuella, som klotter på synagoga eller moske. Eller något annat mycket mera blodigare. Det är lättare att ta in. Det är lättare att ta på allvar.

Men en ska också som mer eller mindre priviligerad att ta in det andra också. Det som inte blöder sprayfärg eller blod.

Wednesday, 23 July 2014

Ingen F!ra på taket

Sara Skyttedal (KD): Låt inga extrempartier få sätta agendan


Ironiskt att höra det från kristdemokraterna som är ungefär lika stora, och ungefär lika extrema när det gäller att få en påhittad gubbe att påverka i ett sekulärt samhälle. Och som redan i åtta år fått påverka i regeringen. Så vi har sett vad ett "extremkristet" parti har påverkat. Och vi kan kanske utgå ifrån att ett extremfeministiskt parti kommer påverka lika mycket OM de hamnar i regeringen.

När hon konstaterar att det redan verkar finnas en stomme av jämställdhetsarbete i de etablerade partierna som nu kommer fram som feminism, och döms ut som fegt kappvändande.
"Den senaste tiden har flera etablerade partier visat prov på sin skicklighet i trianguleringens konst i förhållande till den radikalfeministiska trenden."
Även om ordet radikalfeminism är hippt just nu. Så får en komma ihåg att extremism/radikalism/fundementalism är inte per automatik något dåligt. Inte eller att vara radikal. Det är bara prefix som berättar var den efterföljande företelsen hamnar på en skala. Och det är den som bestämmer om extremiteten är något bra eller dåligt. Rasism och nationalsocialism är något negativt. Både när en hör vad de läser, ser vad de gör och har gjort. Samma sak med kommunism och religon. Med det aber att det går att utifrån de världsåskådningar går att välja mellan att vara destruktiv a la bader meinhoff, brigade rosa, till att vara flummigt positiv a la hippie kollektiv. Det behöver inte betyda att en behöver gå på en roaring rampage och största demokratin om en är extremt religös/ kommunist. Men det krävs för nationalsocialister, och rasistiska grupperingar.

Om vi översätter det till feminismen vars krav på samhället är att det ska vara jämlikt och ytterst sällan har lett till våld. Eller att det skulle finnas något intresse av att ersätta demokratin med något annat. Så kan inte extremfeministiskt, eller radikalfemninism vara dåligt eller ses som ett hot. Varken utifrån mål eller metod. Såvida du inte är en meningsmotståndare, förstås.

Sedan är väll frågan om C, FP, S, MP hoppade på radikalfeminismtåget, eller om de hoppade på feminismtåget. Det lutar mot det senare. Med andra ord hur regeringen än kommer att se ut när rösterna är räknade kommer det att finnas feminism i den regeringen. (Såvida inte otänkbara KD-M-SD bildar regering). Och även om F! kommer hypotetiskt att bli ett radikalfeministiskt parti (vilket de inte är) och hamna i regeringen så kommer de att neutraliseras av de två-tre andra regeringspartierna.

Så låt gärna "extrem partier" sätta agendan. Så länge som de strävar efter att förbättra det demokratiska systemet istället för att förstöra det.